Begreppet anställningsavtal

Begreppet anställningsavtal fastställs i Ryska federationens arbetsordning. I huvudsak är det ett avtal som avslutas av arbetstagaren, såväl som av arbetsgivaren. Samtidigt har båda parter gemensamma uppdrag och rättigheter. Arbetstagaren förklarar att vissa funktioner är antagna. De relaterar till utförandet av olika aktiviteter enligt den specialitet som är tillgänglig för honom och motsvarar hans kvalifikationsnivå. I sin tur åtar sig den andra parten - arbetsgivaren att betala materiell ersättning för arbetskraft och skapa villkor som överensstämmer med Ryska federationens lagar och andra författningar.

Begreppet anställningsavtal omfattar tillhandahållande av anställda sociala förmåner. I detta avseende är det mer acceptabelt för en anställd än ett civilrättsligt avtal.

Huvudpunkterna, som ingår i avtalet, anses vara ett nödvändigt villkor för sin lagliga laglighet:

- Fullständigt namn anställd och arbetsgivare

- Uppgifter om handlingar som intygar båda parternas identitet.

- TIN (för arbetsgivare)

- Datum, samt den plats där kontraktet ingicks.

Begreppet anställningsavtal innebär att flera arbetsuppgifter tilldelas arbetsgivaren. De inkluderar:

- Arbete i enlighet med villkorliga arbetsfunktioner.

- Arbetskraft med de villkor som föreskrivs i Ryska federationens arbetsordning, liksom i andra lagar och andra rättsakter.

- Överensstämmelse med villkoren och ersättningsbeloppet för arbetet.

Begreppet anställningsavtal innebär ett visst antal arbetsuppgifter för arbetstagaren. De är:

- Personligt deltagande i utförandet av sin yrkesverksamhet

- Överensstämmelse med de interna regler som gäller för företaget.

Alla dessa normer framgår av artikel femtiofem i LC RF.

Slutsatsen av ett arbetsavtal görs iett skriftligt format, i antal två kopior - en för var och en av undertecknarna. Det finns ett anställningskontrakt om den fördel som han har i jämförelse med andra handlingar. Alla nödvändiga rättigheter och skyldigheter för arbetsgivaren och arbetstagaren är godkända och beskrivna i ett dokument, vilket är det viktigaste för de två parterna. I detta sammanhang är uppgiften att jämföra villkoren i avtalet med de normativa lagbestämmelserna vid arbetskonflikter mycket enklare.

Begreppet och betydelsen av ett anställningskontrakt blirviktigare när alla väsentliga förutsättningar beaktas. Dessutom måste deras sammansättning, som godkänts enligt gällande lagstiftning, nödvändigtvis ingå i avtalet.

De väsentliga villkoren i kontraktet, utan vilka dess slutsats är omöjligt, är följande:

- fullständigt namn anställd och arbetsgivare (eller dess namn för juridiska personer)

- En indikation på den strukturella enheten och arbetsplatsen.

- Det datum då arbetstagaren måste börja utföra sina arbetsuppgifter.

- Namn på yrket, specialitet och position med specifikationen av kvalifikationsegenskaperna, som tilldelas enligt personalbordet.

- arbetsuppgifter, samt arbetstagarens och arbetsgivarens rättigheter

- Karaktären hos de villkor som finns på arbetsplatsen samt ersättningsbetalningar och förmåner som betalas i händelse av förekomst av skadliga och farliga faktorer i produktionsprocessen.

- arbetstidens gång och de intervall som är avsedda för vila

- Villkoren för löpande löner på grundval av resultaten av yrkesverksamheten.

- Villkor och typer av sociala förmåner, vars garanti är ett anställningskontrakt.

Villkor för lagen mellan arbetstagaren och arbetsgivarenbör ändras endast genom ömsesidigt samtycke, vilket är registrerat skriftligt. Perioden då arbetskontrakt är giltiga kan begränsas till en period om fem år. Perpetualavtal är tillåtna.